1. Ute var det svart som natten, jag Emmie och Miranda är påväg till en fest. Emmies väska är tung som bly och Miranda blir tvingad att hålla den hela vägen. Hon blir arg som ett bi för varje gång är det samma sak, eftersom Emmie är envis som en åsna. Men det Emmie inte vet är att Miranda är listig som en räv. När vi nästan är framme är Miranda sur som en citron, så hon lurar emmie att hon ska smaka på hennes öl, och istället häller hon ut allt! Miranda är snabb som vinden. När Emmie såg det blev hon tyst som en mus, hon ångrade sig och blev röd som en tomat, Miranda däremot ser lika oskyldig som ett lamm.
2. Plötsligt hördes en smäll, och det blev svart som natten... Jag Peter, Ida och Maja vaknade upp i ett varuhus, vi alla var tysta som möss. Det första vi gjorde va att gå runt i varuhuset för att kolla om någon mer var fast, men vi hittade ingen annan. Maja hittade en dörr där det stod "exit" på, tur att hon var med. Maja är klok som ugglan. Peter öppnade sakta dörren... Den var tung som bly, men han klarade det till slut. När vi gick in i rummet var det massa gamla varor som stod där inne, det kom plötsligt en flygande pil mot Idas huvud. Tur att jag är jag är snabb som blixten och inte långsam som snigeln, så jag hann springa och fånga pilen innan den träffade Ida. När jag hade fått tag i pilen höll jag den i handen, den var lätt som en fjäder. Ida var sur som en citron eftersom pilen var riktad mot henne, så hon började klaga på allt möjligt, te.x att hon var hungrig som en varg, då började det kurra i allas magar. Däremot var Peter glad som lax, han var aldrig sur på någon eller något. Maja fick plötsligt en smart idé, vi kunde ta oss igenom skorstenen! Vi alla sprang så fort vi kunde dit, vi hjälpte varandra upp en efter en. Till sist skulle jag hjälpa Ida upp, men det vi inte tänkte på var vem som skulle hjälpa mig upp. Jag blev kvarsittandes i varuhuset medans alla andra var fria som fåglar.
3. ikväll är jag verkligen under isen. Det hände nämligen en grej i eftermiddags.. Det är ju så att mamma är i Thailand och mina föräldrar är skilda. Jag brukar alltid bo varannan vecka hos dom, det vet du ju Emmie... det tycker jag kan vara lite stormigt eftersom jag måste packa massa kläder osv varenda söndag. Jag hade vart i en vecka hos pappa, så på söndagen åkte jag till falka. Pappa tyckte tydligen inte om att jag gjorde det eftersom mamma inte är hemma och det är "pappas ansvar" över mig. Så i eftermiddags ringde han mig och sade att han skulle hämta hem mig till honom. Jag ville inte det, eftersom jag ville ha det som förr, alltså att det ska vara varannan vecka. Allting blev värsta soppan. Till slut sa han att om jag inte kommer hem till honom ska han ringa och prata med polisen och socialen och att dom skulle hämta mig, jag kände typ en motvind komma mot mig. Jag visste inte vad jag skulle göra! Jag önskar du kunde vara här och hjälpa mig... Jag vet ju att jag vill vara varannan vecka som förr, för det är ju inte så att jag inte kan ta hand om mig själv, eller att Tom inte kan det. Men i alla fall, jag kände att nu är det sånt läge man måste ha is i magen, så jag sa tillbaka, ring du dom, men du kan inte tvinga mig komma, då svarade han, jo! Det kan jag.
Han fortsatte hacka på mig, fastän jag sa att jag inte ville. Det kanske var svårt för han att svälja att jag ville bo där fastän inte mamma är hemma...Eller något sånt. Pappa försökte mörklägga allting för mig bror, han trodde inte att jag hade sagt allting till honom redan. Jag blev rättså rädd, så jag skulle ta cykeln till skolan snabbt, men jag hittade inte nycklarna... Jag grävde i minnet så mycket jag kunde, men kom inte på det. Till slut gick jag till skolan, jag ville komma hemifrån. Och livet kändes som en platt pannkaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar