Film om aporna

• Människans historia, det var en gång (del 1)
  
  
  1. Hur börjar vår historia? När? Var? Varför just här?
  2. Savannens apor riskerar att utrotas. Varför? Vad händer?
  3. Vem var Lucy? På vilket sätt hör hon hemma i människans historia?
  4. Varför är människan en social varelse?
  5. Varför är vi köttätare?
  6. Varför var det så viktigt för Lucy att anpassa sig till stammen?
  7. Vad kännetecknar Homo habilis? Vad skiljer denna art från tidigare arter?
  8. Vad betyder Homo habilis förmåga att uppfinna redskap för artens utveckling?
  9. Hur sprids kunskap och vad är förutsättningen för fortsatt utveckling?
  
  
  
  
  1. 10 miljoner år sedan började det i Afrika. Det började just här pga när jordbävningen delade på kontinenterna och de djur som överlevde var på Afrika. 
  2. Dom riskerar att dö ut pga det blev väldigt torrt, träden börjar försvinna, och maten tar slut, alltså klimatförändring. Så aporna är tvungna att kliva ner på marken. 
  3. Hon var typ som våran "mormor" hon anpassade sig mycket, för att bli accepterad och få vara med så måste hon anpassa sig, hon levde mycket på frukt, bär och små djur, men för att bli accepterad måste hon göra som alla andra. 
  4. För att man kommunicerar och samarbetar väldigt bra med varandra. Och för att överleva så måste man samarbeta. 
  5.
  6.För annars blir man inte accepterad, för att passa in så måste hon anpassa sig till hur dom andra beter sig. 
  7.Dom var uppfinningsrika och uppfann stenen till verktyg, och var väldigt modiga. 
  8. Att dom kom på att göra redskap för att kunna överleva bättre, skära upp maten, försvara sig. Och när dom kan skära bättre in i maten så får dom nya proteiner osv. 
  9.Det går i generationer, jag lär mitt barn, och mitt barn lär sitt barn... osv. Grannen kanske kollar på den andra och lär sig av honom. 
  
  
  
  

intervju Adolf Erik

Väckarklockan väcker mig ungefär klockan halv 8. Jag kollar ut genom fönstret och vädret ser ostadigt ut, otur. Jag försöker skynda mig upp eftersom båten går klockan halv 9 från hamnen som bara är några meter ifrån min lägenhet. När jag börjar blir klar så har jag ändå lite tid över, så jag sätter mig i köket och känner att nervositeten stiger. 

Klockan är kvart över 8 på morgonen och jag ska just stiga på båten för en intervju med Adolf Erik som mest är känd för upptäckten av nordostpassagen. Det är lite regnigt och blåser ganska mycket, nästan lite stormigt men fortfarande är det lika kul att få träffa honom. Båtresan tar ungefär 1 timme, och när jag är framme öser det ännu mer regn.

Vi hade bestämt att träffas på ett fik, nästan mitt i staden där han bor. Jag är lite tidig, så efter ungefär 10 minuter ser jag honom stiga in genom dörren. Jag får en underlig känsla, ryser till lite. Vi skakar hand och han sätter sig, han kunde inte helt ren svenska, men nästan. Vi börjar prata direkt, och han är väldigt öppen och trevlig av sig, bjuder mycket på sig själv.

Första frågan vi börjar diskutera om är hans uppväxt, jag frågar hur han hade det, och om det var något speciellt med hans barndom.
Han svarar ganska snabbt och lätt att han hade det bra, men ändå rätt strängt.
Snabbt efter så frågar jag vad han gjorde på antarktis och varför han ville dit.
Han svarar rättså självsäkert "Jag var anställd på det naturhistoriska museumet, och var anställd på grund att att jag var bra utforskare och på att hitta nya grejer."
Sista frågan var om han hade fru eller barn, eftersom det var många olika rykten om just den frågan så ville jag fråga själv även om det kan vara lite privat.
År 1863 gifte han sig med Anna-marie Mannerheim, och dom hade inte några barn sa han också väldigt kortfattat.

Efter ungefär en halvtimmas prat så börjar både orden och kaffet ta slut.
Vi bestämmer att vi är klara, reser på oss, skakar hand och säger att det var trevligt att träffas. 

Bokuppgift v41.

"Under vinterkvällaran låg han vid domarens fötter framför den dånade brasan i biblioteket. Han bar domarens barnbarn på ryggen eller rullade omkring med dom i gräset och vakade deras steg under vilda strövtåg ner till fontänen på stallplanen och ännu längre bort där bethagarna och till bärbuskarna. Han vandrade majestätiskt omkring bland terrierna, Toots och Ysabel ignorerade han helt, för det var han som var kung, kung över alla krypare, kravlande och flygande ting. "

Jag letade runt rätt länge efter något stycke jag skulle ha ifrån boken... Jag tycker det är svårt att hitta något man själv vill ha, för jag vill inte bara slå upp någon sida och välja några meningar som egentligen inte betyder så mycket. Så jag läste några sidor och sen hittade jag detta stycket, tyckte inte det var jätte speciellt, men klockan började bli mycket, så jag tog den. Jag tycker den är fin, och mäktig typ. Han låter så snäll i just det stycket, men samtidigt tuff. Det är så det ska vara, man ska vara snäll, men ändå tuff, och inte rädd för andra. Det är nog bra om man är varg i alla fall.

62 dagar.

Sommaren hade precis börjat, och det skulle bli ett helt vanligt sommarlov...Trodde Tom. Han och hans familj åker till sommarstället dom alltid är på under sommaren. Pojk gänget är ute på kvällarna, spelar fotboll, åker moppe precis som vanligt. Lassemiss är en kille som bor på stället året runt. Killarna tycker han är en aning skum, dom vet inte riktigt vart han bor, och har nästan aldrig fått ett rakt svar på hur gammal han är. Men han hänger alltid med i gänget ändå, dom vill inte vara elaka mot honom.
En helt vanlig kväll så får killarna för sig att göra något bus, något lite extra. Det blir stora lågor, vilket inte var meningen. Polisen blir indragen och sommarlovet börjar redan balla ur.
Det hade varit mycket prat om att rycka brevlådor, och en kväll var det regnigt och lite stormigt. Tom var sjuk och var inne. Lassemiss brevlåda hade gått sönder, så när han skulle ut i stormen och fixa det så tog det inte lång tid innan en bil råkade komma fel, och Lassemiss blir påkörd. Tom blir nästan galen, nu är verkligen ingenting sig likt längre, flera frågor men inga svar snurrar runt i huvudet på honom.