Det vanligaste är nog att ljuga för sina föräldrar, men även för sina barn... Man brukar säga att man inte ljuger för att skada eller försöka såra någon, utan man gör det för det är det bästa man kan göra i situationen. Men sanningen kommer nästan alltid fram till slut på något sätt och då sårar det i vilket fall att man har ljugit, man kanske ville det bästa, men det bästa hade kanske vart att säga som det var från början.
Anledningen till att ljuga är nog för man är rädd för sanningen, eller rädd för hur personen man ljuger för skulle ta sanningen om man sa den. När man pratar om att ljuga eller om man själv har blivit ljugen för så pratar man som om man själv aldrig har gjort det eller någonsin skulle göra det. Men sanningen är nog för dom flesta att det är ganska vanligt för dig med, och kanske är det till och med så att dom som står dig närmast är dom du ljuger mest för. Föräldrarna uppfostrar att man alltid ska vara ärlig och absolut inte ljuga, men oftast är det dom som gör det själva, vilket gör så man själv känner att man inte behöver vara ärlig tillbaka.
Sen är det faktiskt ganska stor skillnad på en vit lögn och en lögn, vit lögn är inte om stort eller något mer allvarligt, utan en vit lögn kan vara tex att din kompis har klippt sig och man tycker inte alls det är fint, men säger såklart att man tycker det. Det är en väldigt stor skillnad på det och en vanlig lögn. Men allt för många vita lögner förstår man oftast till slut, som sagt så kommer sanningen oftast fram. Det bästa man kan göra är att säga som det är ifrån början, det kan både va svårt att låtsas som ingenting och ha en klump i magen pga lögnen, och till slut när sanningen kommer fram kan man inte ändra på det man har gjort och risken är att personen absolut inte litar på dig längre, eller att man helt kan förlora den.
