"Under vinterkvällaran låg han vid domarens fötter framför den dånade brasan i biblioteket. Han bar domarens barnbarn på ryggen eller rullade omkring med dom i gräset och vakade deras steg under vilda strövtåg ner till fontänen på stallplanen och ännu längre bort där bethagarna och till bärbuskarna. Han vandrade majestätiskt omkring bland terrierna, Toots och Ysabel ignorerade han helt, för det var han som var kung, kung över alla krypare, kravlande och flygande ting. "
Jag letade runt rätt länge efter något stycke jag skulle ha ifrån boken... Jag tycker det är svårt att hitta något man själv vill ha, för jag vill inte bara slå upp någon sida och välja några meningar som egentligen inte betyder så mycket. Så jag läste några sidor och sen hittade jag detta stycket, tyckte inte det var jätte speciellt, men klockan började bli mycket, så jag tog den. Jag tycker den är fin, och mäktig typ. Han låter så snäll i just det stycket, men samtidigt tuff. Det är så det ska vara, man ska vara snäll, men ändå tuff, och inte rädd för andra. Det är nog bra om man är varg i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar